Första inlägget - Bädda in om igen

Jag tar som första tråd upp några tankar som väcktes hos mig när jag läste första kapitlet. Hoppar rakt in i handlingen…

I efterkrigstiden skapades en obalans mellan modern produktion (USA) och omodern (Europa). Utbytespotentialen fungerade. Och där hjälpte Bretton Woods-avtalet till.
Detta utbyte stagnerade enligt ”Reformismens möjligheter” på 70-90 talet. Europa var tillräckligt mycket ikapp USA. Men dagens globalisering, urbanisering, industrialisering samt folkförflyttning är ännu mer omfattande och framförallt global på ett helt annat sätt. Det här borde skapa samma tillväxtpotential mellan modernt (Väst eller I-länder) och omodernt (Utvecklingsländer). Den här gången är dock inte Europa huvudfigurer. Vi står möjligen på den ”överlägsna” sidan än så länge. Men vi har inte övertaget ekonomiskt. Det har Kina.

Den extremt mycket mer sammanflätade ekonomin skapar också helt andra förutsättningar. Samtidigt som politiken har en mycket mindre styrande roll. Kapitalförflyttningar m.m. går snabbare. Detta beror till stor del på senaste decenniernas avreglering av finansmarknaderna. Det innebär också en mycket större oöversiktlighet för de allra flesta. Politik, samhälle och vanligt folk hinner knappt reagera än mindre agera. Därför är enligt mig något av den viktigaste tanken som väcks av första kapitlet ett ”politikens återinträde” på banan. Denna gång globalt. Dvs att åter bädda in marknaden i politiken genom regleringar.

Jag tror också att vi, om och om igen, måste återinföra eller snarare hitta ett ”smithskt” specialiseringsutbyte. Men samtidigt AKTIVT skapa utjämningsmekanismer mellan folk, klasser och världsdelar vad gäller sociala och människorättsliga områden. Är en sån ”kompromiss” möjlig?

Några avslutande frågor. Hur skapas dynamik? Behövs klyftor och obalans? Räcker det inte med jämlika olikheter enligt devisen You scratch my back, And I will scratch yours!

Utkast till former och upplägg

Detta är en bloggcirkel där vi med studiecirkeln som metod och bloggen som verktyg tillsammans går igenom boken "Reformismens möjligheter". Ett förslag till upplägg är som följer:

Alla cirkeldeltagare "äger" tillsammans plattformen, eller bloggen. Bloggen har alltså karaktären av en gruppblogg.

Deltagarna utgår från boken "Reformismens möjligheter". Vi läser den kapitel för kapitel. Varje deltagare skriver åtminstone ett blogginlägg per kapitel. Inläggen etiketteras efter vilket kapitel de syftar till (dvs kapitel ett, kapitel två, etc).

Ambitionen är att skapa en sorts fortgående samtal. Därför bör man försöka förhålla sig till tidigare inlägg när man skriver sina egna ("till skillnad från xxx tycker jag", "ett annat perspektiv än YYs är", etc) . För läsbarhetens skull är det viktigt att man länkar när man gör det.

Kommentarer (via kommentarsfunktionen) på andras inlägg används sparsamt, och bara för att ställa enklare frågor, komma med positiva utrop, korrigera rena felskrivningar etc. Istället används nya inlägg när vi fortsätter eller ifrågasätter någons resonemang.

Om man känner sig väldigt nöjd med något inlägg man har skrivt så står det naturligtvis var och en av cirkeldeltagarna fritt att använda texten på annat ställe (tex den egna bloggen). Man får dock gärna ange att inlägget skrevs som en del av en bloggcirkel när man gör det.

Några synpunkter på upplägget?